Min första katt Ruben

Ska berätta om varför jag blev med katt.
Det är 2004 och vi hade bott i vårat nybyggda hus ca ett halvår.
En vinterkväll när jag fortfarande var på jobbet så ringde Christer till mig och sa:
Det sitter en liten katt utanför dörren och jag svarar i andra änden, ta inte in den du vet ju att jag är allergisk.
Christer kom och hämta mig efter jobbet och vi åkte och handla,och jag fråga sitter katten kvar?
Ja den gjorde det när jag åkte sa han.
Den har nog gått hem nu sa jag

Väl hemma sen så vad sitter på trappan en liten vit katt med en svart spot på ryggen så söööt vi gissa att han kunde vara ca 5-6mån.
Jag smalt direkt och glömde genast att jag var allergisk.
Vi såg att han halta lite och då var det inget snack om saken han fick följa med in,men var gör vi nu ,jag kan inget om katter.

Det var bara att ringa en kompis.
Jag berätta för henne och hon kom bort med lite mat och sand,vi fick göra en provisorisk låda.
Han åt lite och vi la honom i en fåtölj,där somna han så gott
Nu börja vi undra han kan inte bo så långt bort för han var väldigt vit även under tassarna.
Så vi sa att i morgon så knackar vi lite dörr

Han vakna på morgonen och hoppa ner från fåtöljen och gick redan lite bättre.
Och jag gick ut och fråga lite grannar om dom visste nåt om katten ,men ingen visste nåt ..
Ja vad gör man och jag börja känna av min allergi.
Vi ringde polisen ,djurens vänner, satte lappar i affären ,men ingen hörde av sig,och ju mer dagarna gick ju kärare blev vi.

Efter en vecka när han inte halta längre så sa vi att vi kan väl prova att släppa ut han så kanske han går hem.
Lite nervösa blev vi väl och innerst inne ville vi ju att han inte skulle hitta hem.
Han blev utsläppt men kom hem igen.

Tiden gick och nu kände vi väl att det var våran katt.
Jag beställde tid för kastrering till Ruben som han nu hette
Och tänkte att jag måste försöka göra nåt åt min allergi.

Så jag tog kotakt med en allergiläkare som heter Kaj Theman...
Fick till att börja med testa mig ocg självklart var jag jätteallergisk mot katter,och han sa ska du verkligen ha katter och ni kan nog gissa vad jag svara..
Sagt och gjort jag börja en tre års resa med sprutor först varje vecka sen varje månad i tre år, och peppar peppar så känner jag mig 90% ok.
Kan känna av dom ibland särkilt om man har många katter i sängen.
Jag har lite cortisonspray till hands och tar en allegitablett då och då.
Men det är värt allt för mitt liv har fått en helt annan innebörd med mina små älsklingar...

Nej nu till Ruben igen det här inlägget blir långt..
Nu hade Ruben bott hos oss i ett halvår,så plötsligt när Ruben och Christer är i trädgården kommer det fram en tonårstjej och säger att katten är hennes,och det är inte ofta Christer blir arg men Vad menar du med eran?? säger han .
Tjejen blev ju livrädd och sa att om hade en sån katt som hade försvunnit i vintras.
Och var bor ni då ? sa Christer
Där borta sa hon... alltså på nästa gata vi ser deras hus från vårat..
Ok då sa Christer det är säkert så.
Hon tog katten och Christer Jätteledsen till mig och jag trodde inte det var sant...efter så lång tid..

När jag kom hem ringde telefonen och det var flickans pappa och sa att det var deras katt...
Jag kunde inte säga emot,men han fick sig en skopa att han inte hade lagt ner mer jobb på att hitta honom,när vi bodde så nära...

veckorna gick och vi såg inte till Ruben.vi kolla efterhonom varje dag och det kändes verkligen tomt.

Sen helt plötsligt en dag satt han utanför trappan,
Men Ruben du bor inta här nu då får gå hem.
Men inte då..
Han kom hela tiden till oss och vi bar han tillbaka.
När vi hade hållt på ett tag sa jag : Det går inte det här han får välja,han var mer och mer hos oss igen.
Tillslut kom grannen med en säck mat och sa
Jag tror att han tycker mer om er så det är nog bäst att ni får honom, han är aldrig hos oss och maten börjar gå ut..
Jag blev så glad att nu är Ruben bara våran...

Sen ville jag gärna ha en katt till men det är en annan historia..

Men jag brukar tänka att Ruben är en skänk från ovan hade han aldrig stått där på trappan den vintern ,hade jag aldrig haft mina Ragdolls eller träffat alla dessa underbara kattvänner ...
För jag VAR Ju allergisk..

Tack Ruben ...
Vet att du sitter där bortom regnbågsbron och jagar möss..

PS..Vi fick inte ha Ruben mer än i tre år innan han blev påkörd...